Mitt liv som Anna

Idag är det den Internationella kvinnodagen. Enligt vår jämställdhetsminister är hedersvåldet det främsta hotet mot jämställdheten. Kanske, kanske inte. Förstå mig rätt, allt våld är förkastligt, men att sätta ett speciellt ”märke”, i detta fall heder, på ordet som får grunddefinitionen att förändras är det dåliga. Heder ger associationer till något främmande, konservativt, kulturbetingat och inte särskilt svenskt. Men hur ska vi då i relation till detta benämna våldet mot kvinnor i de så kallade svenska hemmen? I och med att använda ord som hedersrelaterat våld, alienerar vi därmed våldet från de svenska Svenssons till något som inte rör oss, inget vi blir drabbade av, och därför inte överdrivet prioriterat.

Många av frågorna jag har fått sedan jag kom tillbaka från Rumänien har varit: "men kvinnorna blir inte så bra behandlade där väll?" Som om den svenska jämställdheten skulle vara det ultimata, något som ger svar på allt. Absolut finns det ganska stora skevheter kring kvinnans roll i Rumänien, och det finns mycket att arbeta med. Men stora delar av deras problematik kan man även hitta i Sverige. På Internationella kvinnodagen tycker jag vi i världen ska belysa de problem och hinder som är globala för kvinnor, vissa har kommit längre än andra men problematiken är oftast den samma, och inte betona frågor som vi tror handlar om de andra och inte oss själva.