Mitt liv som Anna

Tillbaka i verkligheten igen: kurser, jobb och självfallet jobbsökande. Igår såg jag och Mack ”Sicko”, av Michael Moore efter en lång dag med kursstart och jobb. Sicko lämnar en mycket bitter smak kvar på tungan, och gråt blandas med skratt. En av de bästa poängerna som herr Moore gör är att ta ”vanliga” amerikaner till Guantanamo Bay för att få vård. Vård som de inte har fått i hemlandet, men vård som USA försäkrar att fångarna och ”terroristerna” får på basen. Dessvärre får de ingen hjälp utan får istället vända sig till fienden Kuba och deras sjukhussystem där de möts med öppna armar och inga frågor. Det som är en av de mest skrämmande poängerna är att det egentligen inte spelar någon roll om du som låg- eller medelklass har sjukförsäkring, mest troligt kommer inte försäkringsbolaget godkänna din doktorns behandling. Hälsa och att ha privilegiet att vara frisk blir därför definitivt en fråga om kapital och om klass/etnicitet. Kanske borde man vara tacksam över att man är svensk, men jag funderar allvarligt att flytta till Canada. Hellre ”socialiserad sjukvård” än vinstgalna försäkringsbolag.