måndag, oktober 24, 2005

Annas sonett

Hur mycket kan ens intellekt prestera?
Och inte har man kunnat förutspå
Det är alls inte tid än för ridå
Men Varför? verkar ingen acceptera

Man vet att detta inte får fallera
Det mål man har i sikte ska man nå
Och alla dumma töntar ska man klå
De ska få se på en som kan studera

Sen kommer dumma fröken Anna-Klara
Man anar ett slags tillvarons komik
Man saknar pengar, liksom lust att spara

Man säger: "Visst är jag Bob Dylan-freak!"
Man äger varken vilja eller snara
Man diskuterar Nietzsches estetik
Gör en egen på DN!

2 Comments:

At 5:18 em, Anonymous Anonym said...

Att födas. Man kan inte protestera
Men självmord vill man inte alls begå
Det är alls inte tid än för ridå
Man har en lya där man kan kampera

Nu gäller blott en partner, inte flera
Hallå där, värld! Nu kommer jag, pass på!
Nu ska här skaffas barn! Man skaffar två
Ens kropp, ens minne ­ allt tycks haverera

Kan någon enda människa förklara!
Man anar ett slags tillvarons komik
Man saknar pengar, liksom lust att spara

Man säger: "Visst är jag Bob Dylan-freak!"
Man hävdar att man luffat i Sahara
Man tvingas hålla ut tills man blir lik

 
At 6:13 em, Anonymous Anonym said...

Hur mycket kan ens intellekt prestera?
Man undrar vad ens hjärna kan förmå
Man drar ju sitt berömda sabla strå
Det känns som om man skulle explodera

Man vet att detta inte får fallera
Det mål man har i sikte ska man nå
Men vänta, vad är det som krånglar så?
Man leker doktor och får operera

Sen kommer dumma fröken Anna-Klara
Än finns det plats för vin och romantik
Det är ens öde, att man dömts att vara

Man slipper fisk när man är stor och rik
Man äger varken vilja eller snara
Och glass och korv och plättar i kubik

 

Skicka en kommentar

<< Home