Mitt liv som Anna

Det roligt med politisk retorik, hur de använder sig av ord, begrepp, betoningar och så vidare. Men roligast är när politiker tenderar att leva kvar i det förflutna. Dock går det ibland för långt, i alla fall när vissa envisas med att lever kvar på 1700-talet. Den jag främst tänker på är KDU’s förbundsstyrelseledamot Joseph Christenson. I ett pressmeddelande uttrycker han följande propaganda:

”Det var enormt glädjande att nås av nyheten att Tiina Rosenberg avgår ur styrelsen för Feministiskt initiativ. Politiker som hon och hennes likasinnade, såväl aktiva inom FI som övriga radikalfeminister, innebär ett påtagligt hot mot familjen och människovärdet. Deras vedervärdiga hållning i frågor som abort, homoäktenskap, homoadoption och insemination för lesbiska par, hotar att krossa vår folksjäl och måste bekämpas. Genom hennes avgång har allvarlig fara kunnat avvärjas.” Källa.

Visst borde han som så många andra inse att den ideologi som byggdes upp efter Westfaliska freden tillsammans med uppbyggandet av nationalstaten sedan länge är dött. Överideologier såsom ”folksjäl”, och tillskrivandet av olika egenskaper bunden till om man är svensk eller tysk finns kvar. Våra identiteter är fortfarande baserade på vad vi är och vad vi inte är, exempelvis: ”jag är svensk, jag är brunhårig inte blond och gillar sushi men inte blodpudding”. Dock är detta något som håller på att upplösas bland annat genom globaliseringen vilken i sin tur leder till att vi omdefinierar våra identiteter. Men jag tror stackars Joseph Christenson är rädd, rädd för att leva i nuet, rädd att acceptera ”nya” villkor och rättigheter. Jag tror även att Christenson måste definiera om begreppet ”människovärde”, i min värld är omfattar de alla människor inte bara dem som infaller under hetronormativiteten.