Mitt liv som Anna

Det var som ett sagobröllop! Så beskrev Markus bröllopet som vi var på i helgen. 169 gäster, häst och vagn, designade bröllopskläder, ”All you need is love” istället för den traditionella bröllopsvalsen och det idylliska dalarna. Bröllopsparet bara lyste av lycka utan att bli allt för sockersöta.

Såg på ”Sex and the City” igår, avsnittet där Miranda gifter sig i en park bland alla fallna höstlöv. Dessa två bröllop är varandras motsats. Men båda fastnar en stund i mina tankar och en känsla infinner sig, kanske skulle man ändå gifta sig. Något som jag egentligen är emot, eftersom jag sedan länge är mycket övertygad att allt dör när man gifter sig, och jag är helt säker på att man aldrig kan lova en annan man evig trohet. I ett giftermål tror jag att det finns en stor sannolikhet att känslor som instängd, fast och ägd gror. Trots dessa ganska cyniska tankar bör poängteras att jag endast har lyckliga äktenskap runt omkring mig.

Men trots allt friade jag i bilen, föreslog ett hemligt bröllop i Las Vegas som ingen skulle få reda på och en tillhörande orgie av alla tänkbara försyndelser i syndens näste. Kanske är det tur att jag har en så ståndaktig kille som tackade nej, annars kanske skulle jag vara fast tills döden skiljde oss åt…