Mitt liv som Anna

Igår uppmärksammade DN bland annat de så kallade fattiga studenterna. Jag är själv student, sedan snart fyra år, men känner inte igen mig i bilden. Under årets ”vanliga” månader (med vanliga månader menar jag samtliga förutom juni-juli och eventuellt augusti) klirrar det ganska bra i kassan. Jag bor tillsammans med min vän i en fyra (i ett studentghetto), jobbar lite extra inom omsorgen. Jag är inte speciellt sparsam enligt andra, men jag sparar in på de små vardagliga sakerna och storhandlar mat för det mesta.

Men att unna sig lyx är för mig viktigt, som att dricka gott kaffe, eller en lång fika på lördagsmorgonen på ett mysigt café, att resa och shoppa. Att vara studerande och vara ensamstående förälder eller singel tror jag är mycket svårare, men från av att ha levt på en sträng budget på mindre än tusen kronor (efter hyra) under min gymnasietid känns 6900 + lite kronor från extra jobb nästan som en bal på slottet.

En höjning av studiebidraget främst för ensamstående föräldrar tycker jag är viktigt, samt att studenter skall få ut e del av lånet även på sommaren, för alla är väll värda lite semester?