Varför har copyright förlorat i betydelse?
Detta är mitt lilla bidrag i Blogstafetten, ämnet fick jag från: Sten.
Eller har copyrighten inte förlorat sin vikt? Upphovsrätten innebär per definition att en upphovsman har ensamrätten att bestämma över det egna litterära eller konstnärliga verket. Det intressanta är dock särskiljanden mellan den ideella- och ekonomiska upphovsrätten. Är det verket som sådan som skall skyddas eller är det pengarna som går att tjäna på verket?
Idag kom första domen mot en fildelare i Sverige, som hade delat ut Hipp hipp hora. Beviset som fällde honom var en så kallad ”screenshot”. Men var det egentligen något olagligt som fildelaren gjorde? Hans motiv var ej för att göra vinst utan endast att fler människor skulle på ett enkelt sätt få se filmen. Är inte det ens dröm, att det man gör når en stor publik? Nåja, jag är inte så naiv att jag inte förstår att för att leva krävs det pengar, men fildelning som fenomen kan resultera i en större publik, nästa film som Teresa Fabik gör kanske får en större biopublik (om inte biljettpriserna höjs ännu mer det vill säga).
Samtidigt säljs det för fullt en massa piraktkopierade filmer, väskor, skivor, kläder, mm. Vilka är de största bovarna, de som delar med sig utan att ta betalt eller de som gör en kopia och säljer det vidare för en mindre summa, vilka är det egentligen som samhället ska jaga?
Det är egentligen en ganska komplex diskussion om upphovsrätten för tänk på alla spökskrivare som finns och alla andra som egentligen skulle ha fått äran för det någon annan stal och gjorde till sin egen idé.
Andra bloggar om upphovsrätten: Corante, Copyriot och Freedom to Thinker.
Eller har copyrighten inte förlorat sin vikt? Upphovsrätten innebär per definition att en upphovsman har ensamrätten att bestämma över det egna litterära eller konstnärliga verket. Det intressanta är dock särskiljanden mellan den ideella- och ekonomiska upphovsrätten. Är det verket som sådan som skall skyddas eller är det pengarna som går att tjäna på verket?
Idag kom första domen mot en fildelare i Sverige, som hade delat ut Hipp hipp hora. Beviset som fällde honom var en så kallad ”screenshot”. Men var det egentligen något olagligt som fildelaren gjorde? Hans motiv var ej för att göra vinst utan endast att fler människor skulle på ett enkelt sätt få se filmen. Är inte det ens dröm, att det man gör når en stor publik? Nåja, jag är inte så naiv att jag inte förstår att för att leva krävs det pengar, men fildelning som fenomen kan resultera i en större publik, nästa film som Teresa Fabik gör kanske får en större biopublik (om inte biljettpriserna höjs ännu mer det vill säga).
Samtidigt säljs det för fullt en massa piraktkopierade filmer, väskor, skivor, kläder, mm. Vilka är de största bovarna, de som delar med sig utan att ta betalt eller de som gör en kopia och säljer det vidare för en mindre summa, vilka är det egentligen som samhället ska jaga?
Det är egentligen en ganska komplex diskussion om upphovsrätten för tänk på alla spökskrivare som finns och alla andra som egentligen skulle ha fått äran för det någon annan stal och gjorde till sin egen idé.
Andra bloggar om upphovsrätten: Corante, Copyriot och Freedom to Thinker.
Läs vidare om domen och följande debatt på:
DN
IDG
Piratbyrån
Anti-piratbyrån
Nästa ämne jag vill skicka vidare till Anders är: Hur ser Irak ut om 5 år med fokus på stat, samhälle och individ?
DN
IDG
Piratbyrån
Anti-piratbyrån
Nästa ämne jag vill skicka vidare till Anders är: Hur ser Irak ut om 5 år med fokus på stat, samhälle och individ?
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home