söndag, april 09, 2006

En bitter klagan

Vad är mer deprimerande än snö och slask? Jo, nämligen Umeås nya bussar, med tonade rutor och svarta fläckar, vilka gör ens dag bara mer miserabel när man inifrån bussen betraktar den för närvarande grådaskiga staden. Samtidigt har de flyttat ”stop-knapparna” så att man måste sträcka sig riktigt långt för att nå dem. Det gör det inte bättre att det kostar 20 kronor enkel väg till jobbet och detta tillsammans med inkompetenta busschaufförer som kör så ryckigt att man mår illa varje gång. Sedan är det alla medpassagerare med tunga tantparfymer som trängs lite extra bredvid mig, trots att det finns tio lediga säten. Under nästan hela året går det att undvika dessa hemska uppfinningar (bussen alltså), men med detta väder är det omöjligt att gå och cykla, om du inte antingen, a: vill slå ihjäl dig eller b: bli genomsur in på bara skinnet. Det är inte ett aktivt val som jag gör när jag sexton minuter över sju tar bussen till jobbet, det är mer ett plågsamt tvång!