Amerikansk Thanksgiving i Rumänien
Igår var vi inbjudna till en traditionell thanksgiving-middag hos två av våra amerikanska vänner. Gästlistan var sannerligen av en multikulturell typ, med gäster allt från Indonesien, Skottland, Tyskland, Kanada, England, (Sverige så klart) och Rumänien.
Mellan 16.00 och 01.00 var det huvudsakligen ett enda stort frosseri. Typiskt
thanskgiving-godis bjöds det på, förförande ”
devils eggs” och äggtoddy. En stor kyckling (istället för kalkon), mumsig
stuffing, gravy, potatismos, bönor med bacon och cranberry sauce. Efterrätten bestod av thanksgiving fruitsallad, med massvis med grädde och en underbar
pumpkin-pie.
På sannerligen traditionellt Texas-vis, avslutade vi den gigantiska middagen med tunisisk vattenpipa.
Jag hoppas att detta inte blir min sista Thanksgiving-middag och ”devils eggs” ska jag införa till påsk när jag kommer hem.
Jag trodde att jag skulle bli likgiltig
Det är ingen hemlighet att det finns en stor grupp av fattiga människor här i Rumänien. Ett exempel är att den ”normala” pensionen ligger runt 150 euro. Jag visste om det innan jag åkte, men trodde att det på flera plan skulle vara mer synligt. Jag trodde även att jag skulle bli likgiltig efter ett tag, liknande de oberörda känslor som man känner när man ser krig på tv-nyheterna, från länder långt borta. Jag trodde att det skulle fungera som en slags överlevnadsmekanism, för mitt hjärta och min själ. Tvärtom, det blir svårare för varje dag som går. En av de jobbigaste situationerna är när man har handlat, fått en fin påse och går med sin påse eller påsar förbi alla dessa ögon, alla dessa rynkiga och sorgsamma ansikten.
En av dessa tiggare har kommit mig närmare än andra, ibland går jag förbi henne sex gånger på en dag. Hon sitter på samma ställe, läser och pratar till sina ikoner. Ibland gråter hon. Ibland äter hon på något hon har fått från de förbipasserande. Men det är inte ofta hon tilltalar eller ber någon om pengar eller mat. För några dagar sedan blev hon ”bortputtad” från sin vanliga plats för renoveringen av husfasaden som hon sitter vid. Det gjorde ont i mig.
Det svåraste är att ett människoliv i Rumänien inte alltid är så mycket värt….
Julen ar fortfarande langt borta...
Vindarna ar varma igen. Solen skinner och de tar fortfarande host, nar ska vintern borja? Imorgon aker vi till Sibu. Rymmer ett par dagar fran Bukarest och dess forgiftade luft.
Jag vantar fortfarande talmodigt pa ett brev fran en van utan framgang. Kanske kan herrn inte stava eller sa har brevet beslagstagits av tullen?
Jag har borjat trottna pa musikutbytet pa min dator (Ludell och Springsteen mf. borjar ga mig pa nerverna), skulle vara trevligt att uppdatera winampen lite ny musik, bland annat Moneybrothers nya, men vi har fortfarande inte fatt internet installerat i lagenheten…Vissa saker tar lang, lang tid i Rumanien.
Jag har tjuvstartat att dricka glogg, med hjalp av gloggkryddor fran Sverige, mmm det var gott. Ha aven inhandlat en vit hyacinth, men julen kanns andock langt borta.