Mitt liv som Anna

Första och sista gången! Aldrig mera tänker jag ens försöka att ”klippa” Markus hår. Kvällens försök slutade i en katastrof. Först klippte jag sidorna med saxen Markus hade fått i födelsedagspresent av sin pappa, eftersom jag tidigare hade vägrat att klippa med maskinen som innan var tänkt till att fixa Mackans hår. Nåja, första sidan blev ganska bra, några hack, men ändå okej. Men när jag skulle börja med nacken insåg jag fördelarna med en maskin, så jag tog den och tryckte, (ungefär som man gör med en slö rakhyvel) och ett stort hack som såg ut som en mohikan trädde fram. Länge avvägde jag att sluta, men i samråd med den ”misshandlade” fortsatte jag klippa. Det gick ganska bra, men när jag på order skulle fixa till en snygg övergång från jacket till det ”övriga” håret, blev det fel, och ett till hack bildade ett en enhet inte alls långt ifrån Gorbatjovs födelsemärke. Så härmed ska jag aldrig mera röra Markus hår, inte någon annans hår än mitt egna, jag lovar och svär. De ekonomiska smärtorna är inte värre än de sociala.

Nu är maten och kakorna lagade, golven är damsugade och snart ska jag börja packa, åt både Markus och mig själv. Börjar nästan känna mig som en hemmafru, vilken sorts? Troligtvis den traditionella från 1940-talet. Jag har smörjt in mig med ”brun utan sol”, eftersom jag antar att det inte kommer att bli så mycket solande av i torpet, som ligger djupt in i de västerbottniska skogarna.

Har under hela veckan velat skriva om Marit Bergmans debut i P1 sommarpratarna, men har helt enkelt inte haft tid. Så äntligen, Marit pratade om syndromet Ebba von Sydow och varför egentligen unga snygga tjejer inte tas på allvar eller varför de inte kan bära en Iron Maiden tröja utan att ta död på hela ”rocken”. Jag kan bara instämma. Varför kan man inte som ung tjej vara snygg, smart, modemedveten men samtidigt vara intresserad och kunnig inom andra områden?

Nåja, nu måste jag skynda mig, mycket kvar att göra… Ha en trevlig midsommar!

...därför citeras hon:

Good-bye, feminismen

Ta betäckning alla feminister, nu kommer den – backlashen. Det kommer alltid en backlash. Jag har väntat länge på den. Den hade kunnat komma mycket tidigare men feminismen växte sig extremt starkt den här gången och liksom motade undan backlashen.

Vi var nära riktig klockren feminism. Pappakvotering på intågande. Ständig högljudd debatt om pappaledighet.Börskvoteringslag på ingång. Män ska amma! läste jag häromdan. Män kan tydligen få fram några droppar och en feministman sa att han skulle amma.Pitemännen fick efterföljare i hela landet. Männen började också få nog av våldet mot kvinnorna.

Det var ”Fittstim” som startade det. Jag och Belinda Olsson gjorde boken som fick alla att bli feminister. Den sålde otroligt bra och blev översatt och Lundellfejden startade. Partiledare efter partiledare gick ut och sa att de minsann också var feminister. Alla utom Alf Svensson.Vecko-Revyn blev också feminist och la ner Fröken Sverige. Sen var feminism högst på agendan i medier och politiken i år. Men så skoj ska vi inte ha det! Vi kom för nära målet. Det började brännas för mycket.Nu är det good-bye. Feminismen måste dödas. Evin Rubar stack in första kniven och alla följde efter. Förra helgen fick Guillou förstasidan: ”Männen – vår tids häxa.” Svd har kört serien om tantslem. Tanter tafsar minsann lika mycket på unga killar som gubbar gör på tjejer.

Jag kan inte låta bli att ha lite invändningar här. Snälla rara killar, sluta vara så himla läckra med era muskler och era sammetsögon och era manliga håriga bringor, knäpp översta knappen, skyl er. Det är ju faktiskt LÄTT att visa sitt ointresse!Jag har aldrig blivit tafsad på. Ingen slemmig blick. Jag visar att jag inte är mottaglig. Sluta sjåpa er, män!

Om nån lägger handen på er rumpa, säg ifrån! Jag trodde ni var tuffare än så. Vilka kärringar ni är. Lägg sommaren 2005 på minnet, det var då feminismen dog.Då Sverige blev borgerligt.Då alla blev superindividualister.Då hemmafrun blev drottning.Då förorten blev trendig.Då det blev inne att baka rabarberpaj.Då folk slutade att kombinera barn och karriär.Då allt fler skaffade många barn och stannade hemma med dem.Då Åsa Moberg blev borgerlig.Då statlig feminism blev råute.Då sidan tre-flickan infördes för att tiden var mogen.

Hej då, feminismen, det var kul så länge det varade. Nu dröjer det minst tio år igen innan vi ses. Jag är ledsen, Fi, men ni startades tre år för sent. Det funkar inte att hålla på och reka läget i evigheter. Hade ni startat Fi när feminismen hade varit som starkast hade ni blivit hur stora som helst och skjutit denna backlash på framtiden. Men nu är den här och ni är inte så heta längre.Tänk på er själva nu, tjejer. Nu när vi lever i en hård sträng backlash så måste alla tjejer vara sin egen lyckas smed. Men det skadar inte att nätverka i hemlighet så där som alla karlar gör.

Nu ska jag skörda all rabarber från min trädgård och baka mer paj och sen ska jag klä mig i nåt fräscht och somrigt, nåt Filippa Reinfeldt-aktigt.

Och så ruvar vi förortsmammor här medan tvätten torkar i trädgården. Om tio år är det dags igen. Då är jag bara 41 år. Och mina döttrar kommer vara 12 och 15 år. Jävlar vilket drag det blir då.

Källa: http://expressen.se/index.jsp?d=880&a=302504

Jag vill också vara i Hultsfred!!! I onsdag ringde min älskade Em från Frankrike, hon ville säga hej och berätta att hon skulle åka till USA om några dagar, där hon ska jobba på ett sommarläger i två månader och sedan resa runt i två månader. Jag blir avundsjuk, hon har nu bott i Frankrike ett antal månader och nu USA, mest troligt kommer hon att flytta tillbaka till Frankrike efter vistelsen i USA. Själv sitter jag i en trea i Umeå, har snart en magisterexamen i statsvetenskap, men vet egentligen inte vad jag ska göra med den. Har ett sommarjobb inom omsorgen som vanligt. Eftersom jag bara har pluggat tre år har jag tänkt fortsätta här i Umeå, men samtidigt sökte jobb/traineeplatser. Men samtidigt skulle jag vilja ha det som Em, fritt. Det är bara få akademiker som får jobb i dagsläget och på lagret som Markus sommarjobbar har en utbildad statsvetare fast anställning. Kanske har jag valt fel?

För två år sedan var vi (jag och Em) på Hultsfred, vi hade riktigt kul, såg flera band och njöt av ”smålandsrullar”. Även i år var det flera band som jag skulle ha velat se: Lars Winnerbäck, Tori Amos, The Donnas, Moneybrother, Looptroop, Millencolin, Timbuktu, Le Tigre, Robyn, Ane Brun, Timo Räisänen, El Perro Del Mar, Frida Hyvönen, Emil Jensen, Apan, med flera…

Och nu bloggas det för fullt från Hultsfred, alla dags- och kvällstidningar har minst en blogg:

DN, Hanna Flodrs Hultfredsblogg

SVD, Erika Hallhagen, Martin Andersson

Aftonbladet, Fredrik Virtanen

Expresen, Anders Nunstedt

Så Em, kom tillbaka till Sverige, vi kan mötas på Hultsfred i eftermiddag...

Idag har jag blivit bränd av solen för första gången i sommar, men säkert inte den sista. Köpte nämligen en till solstol idag på Åhléns, så nu har vi två. Var även och kollade på soffor, det fanns en hel del snygga och billiga inne på möbelaffären i stan men fortfarande leder nog ”Today” sofforna på Mio möbler. Men Markus vill ha den orange och det vill jag egentligen också, problemet är bara att vi inte får tapetsera om och tapeterna inne i vardagsrummet är blåa. De var nämligen här idag från Bostaden och några nya tapeter får vi inte. Nåja, lånade i alla fall hem en kökslampa och den fick godkänt av Markus så nu har vi äntligen lite ljus. Dock är sladden lite för kort, så det är tur att min pappa elektrikern kommer upp snart. Lånade även hem lite prover på tyger till köksgardiner i köket, kan inte bestämma mig och tyget som jag egentligen vill ha finns inte här uppe… Vår lägenhet börjar växa fram, men det är svårt att ignorera tapeterna.

Undrar om Aggus vill ha en lekkamrat till?

Så nu är allt avklarat?! Opponering och försvar, vilket gick bra, städning av den gamla lägenheten i Luleå, firandet av en lysande student men även de första inskolningsdagarna på mitt sommarjobb.

Vi åkte från Skelefteå i söndags med full bil och släp igen, nu anmärker inte Markus endast på mina kläder utan nu vill han ”varna” alla som har tänkt köpa porslin och glas till mig (vet dock inte vad han har tänkt göra med dem som trotsar hans varningar…). Tur att jag hann fylla på ”förrådet” i lördags med vackra äldre tallrikar och assietter från Höganäs, samt två underbara tekoppar från Gustavsberg.

Vår balkong, den blomstrar. Doftar och ser underbar ut! Ska snart ut och sätta lite fler blommor i krukor.

Okej ärligt, hur många firade Nationaldagen igår? Utifrån medias bild, eftersom jag själv inte deltog var de mest pensionärer och nynazister? Ja, sedan välkomnades alla nya svenskar och det fanns även ett visst inslag av barnfamiljer, men rätta mig om jag har fel. Trots mitt icke-rojalistiska hjärta förordar jag fler blomsterkupper!!! På Rapport igår var det ett inslag från norra Sverige, där vissa hade valt att sitta kvar i bilen för att det var för kallt och andra saknade flaggor, de flesta som deltog under ”firandet” var av äldre karaktär. Och sedan all marschmusik på radion… Många säger kanske att firandet kommer att växa fram, men jag frågar mig, varför låta något växa fram som det egentligen inte finns ett underlag till?

Idag är det första introduktionsdagen på jobbet, sedan bär det iväg till Luleå för opponering, därefter tar Markus syster studenten! Tanken är därpå att hämta köksbord med tillhörande stolar och annat på ett släp hem igen till Umeå. Men hur skall man springa igång en bil med ett släp? Sista frågan rör om någon har bra städtips och om vad man ska tänka på när vi ska städa ut lägenheten imorgon?

Varför har nationaldagen blivit en röd dag? Vart finns värdet att stärka nationalstaten men samtidigt vara med i EU? Är Sverige i behov av ökad nationalism och samkänsla som en enad nation? Historiskt sett har i och med nationalstatsbyggandet tog man fram gamla traditioner och saker som förenade som till exempel flaggan, sången och landskapsdjur. Men nu, är inte tanken att vi ska öppna gränser, bli ett enat Europa? Jag kommer inte att fira imorgon, varken med sång, kalas eller flaggor. Själv ska jag skriva det sista i filmvetenskapen och fortsätta packa upp.

Jag sov mycket bra igår natt i vår nya lägenhet. Allt gick smärtfritt igår, med god hjälp hade vi packat bilarna och fullt släp från Luleå, varav vi stannade i Skellefteå och fyllde på lite mer med en säng, skrivbord samt provisoriskt bord med två stolar. Inpackningen med även här mycket god hjälp gick bra och över på en timme, dock har träningsverk i både armar och ben!

Lägenheten är så stor, några förslag hur vi ska fylla denna trea med en gigantisk hall och minimalt badrum?

Vi ska i alla fall inhandla ben till sängen och saker till vår stora balkong idag…

Håll tummarna för mig nu!